Tröttheten. Den förlamande tröttheten. Det är så uppenbart för mig, sen vi bytte till vintertid/normaltid är jag så otroligt mycket tröttare. Det tar emot att slå upp ögonen på morgnarna, det är näst intill omöjligt att vakna. Kylan och vintern gör sitt till den med, och jag undrar ibland om det inte är så att jag egentligen är 25% björn och därmed borde gå i ide på vintern. Det är som om varenda cell i min kropp protesterar mot att behöva vara aktiv och prestera även vintertid.
På jobbet är jag som en zombie under den där timmen mellan åtta och nio, då det börjar ljusna lite mer – sen börjar jag sakta vakna till liv igen. På kvällarna är det som om min kropp stängs av när mörkret sänker sig, som om den gör sig redo för sömn redan vid fem-sex på kvällen.
Kanske borde man göra som i forna tider – vara vaken och arbeta när det är ljust, och gå och lägga sig när det mörknar. Å andra sidan innebär det att man skulle ha rekordkorta dagar vintertid, och väldigt långa nätter. Inte för att jag skulle ha något emot det… tvärtom, så trött som jag är nu skulle det mest kännas skönt.
